När jag ändå håller på att provocera hela feministiska släktet så kan jag likväl fortsätta...

Prostitution är ngt jag funderat mkt på...
Inte att sälja mig själv eller någon annan heller...men jag har funderat en del på "yrket" och kvinnorna som gör det...
En vuxen kvinna...(enl lag en individ över 18 år....tyvärr) som väljer att arbeta på gatan är förmodligen en olycklig kvinna. Det är vi nog alla ganska överens om. Men jag är övertygad om att det finns kvinnor som njuter av det. Som trivs med sitt val av yrke. 
Tror att antalet är få som längtar till varje kväll dom får ge sig ut och knulla lite för att kunna köpa mat till barnen. Men dom finns. Den lyckliga horan lever. Men dom fleta är döda. I själen. 
Enl lag är det tillåtet att sälja, men inte köpa. Jag undrar dock om vi verkligen gör dessa kvinnor en tjänst genom att göra det olagligt. Allt som sker i det tysta och på en svart marknad är farligt och okontrollbart. 
Visst vi har säkert minskat handeln utav människor från andra länder mkt med den nya lagen, men jag tror att kvinnorna på gatan lever osäkrare nu än förr. 
Jag vet att lagen är för kvinnan, och det är bra. Men jag vet också att ingen kan bli hjälpt om den inte vill. Alltså en hora som lever olycklig och med massproblematik, men som inte vill ha hjälp blir inte hjälpt av att göra hennes yrke olagligt. Männen utnyttjar dessan kvinor...ja visst...men kvinnorna då...? Dom utnyttjar tillviss del männen också. Dom vill åt deras pengar. Det är ett spel mellan vuxna människor. Jag kan undra vad som är mest förnedrande; att betala för sex eller ta betalt?!

Dessutom kan jag tycka att varje människa måste få bestämma själv. vill du sälja sex, ja varsågod...vill du köpa...visst gör det...
Så länge alla inblandade är överens så har jag inget att invända. Det är när den gränsen passeras som det blir fel.

I mitt förra inlägg skrev jag lite om mäns tysta lidande. Män som blir utsatta för brott från både män men också kvinnor. 
Ökar mäns våld mot kvinnor? Är varje man en möjlig kvinnomisshandlare? Är vi kvinnor alltid offer för männens våld?

Många kommer att tro att jag är totalt skruvad och en kvinnohatare. Men komihåg; jag är själv en kvinna. Jag är en kvinna med insikt om hur många av oss kvinnor är. Jag är en kvinna som blivit utsatt för mycket skit av män. 
Accepterar jag det? Absolut inte. Försvarar jag våld? Givetvis inte. Kan våld någon gång ursäktas? Nej. Ja. Det finns inte något enkelt svar på det.

Jag kan bara utgå från mig själv, men eftersom jag hävdar att jag inte skiljer mig så markant från alla andra kvinnor så misstänker jag ändå att en del av er kommer att känna igen er i det jag kommer att skriva. Om ni sen klarar av att se det på samma sätt som jag, ja, det återstå att se. 

Bilden i media är att män slår sina kvinnor i allt större utsträckning. För minsta lilla. Den lugna trygga familjefadern blev plötsligt en våldsam misshandlare. Vänner och grannar, arbetskamrater och gamla skolvänner beskriver mannen som den prins kvinnan en gång tyckte att hon fann. 
Men så, plötsligt slår han första slaget. Hårt. Sen ett till och karusellen av våld är i gång. 
För att göra en lång historia kortm, för vi alla vet hur det ofta brukar stå i tidingen, så polisanmäler kvinnan mannen och i bästa fall får hon honom dömd. 
Misshandel, grov kvinnofridskränkning osv.  
Rätt eller fel? Ja i de allra flesta fall är det säkert rätt. Men jag saknar bakgrunden. Jag saknar detaljerna kring varför det första slaget kom. Vill veta vad det var som gjorde denna man till en våldsbenägen herre. 
Mycket möjligt att han skulle dömas ändå fast vi vet bakgrunden, men ändå; bakgrunden är viktig. 
Om en kvinna verbalt misshandlar en man dag ut och dag in...vad händer då? 
Om en kvinna ständigt talar om vilken icke närvarande man han är, att han inte är en god far, att han aldirg hjälper till, att vilken annan man som helst skulle kunna göra henne lycklig...vad händer med en sån man? 
Om en man alltid får höra hur usel han är, att han aldrig är god nog. 
Faktum är att vi kvinnor har ett verbalt övertag ofta om männen. Vi är experter på att misshandla våra män med ord. Vi vet vilka knappar vi ska trycka på för att få igång dem. Vi vet vad som sårar, biter. Mannen har ett stort verbalt förråd, men förlorar ofta sista ordet ändå. Vad händer; jo han slår. Vill få tyst på skiten. Rätt eller fel?

Självklart fel. Våld löser inget, Men det är en förklaring. Jag vet att många kvinnor får stryk bara för maktens skull. Men jag vet också att många kvinnor får stryk för att de verbalt slagit männen. 
Ofta säger misshandlade kvinnor att det är inte det fysiska våldet som gjorde mest ont, utan det psykiska...
Jag tror detta även gäller männen! Dom lider när vi vinner verbalt, när vi kallar dom saker, när vi talar om hur usla älskare dom är...då lider dom...länge...

Jag beklagar alla kvinnor, tjejer damer som blivit utsatta för den man som tyckt sig ha rätten att beröva er eran intigritet och känsla inför beröring. Jag är ledsen för er skull. Sörjer med er. Lider med er.

Jag lider även med mannens anhöriga. Hans mamma. Hans pappa. Hans eventuella syster/bror.
 Lider med hans eventulla flickvän eller hans före detta. Jag lider med er.
Fast jag  lider på olika vis. Men ändå inte.
Jag tror inte att hans mamma uppfostrat honom till att förgripa sig på kvinnor. 
Tror inte att hans pappa uppmuntrat till ett sexuellt våldsamt beteende. 
Jag vet inte, men jag tror inte det. Jag hoppas att så inte är fallet.
Jag tror att det sitter en mamma och en pappa hemma i ett mörkt rum och funderar; 
“vad gjorde vi för fel? Var missade vi att se honom? Vår son är en hatad våldtäktsman. 
Varför? Vart brast vi?”
Kan hans föräldrar ha sett signlarna? Eller kan han verkligen lyckats dolt det så väl 
att inte ens hans egen familj sett vart han styrde?
Jag tror att man ser signalerna efteråt. Före vågar man inte se dom. 
Före vill man inte se dom. För vilken mamma eller pappa vill, törs eller kan erkänna 
att dem misstänker att de är deras son som är en våldtäktsman? Ingen.
Vi har alltid höga tankar om våra barn, trots deras låga beteende och dess 
låga handlande. Vi vill tro på våra barn. Vi ska nog också göra det. För vem gör 
det annars? Ingen.

Det är för mig självklart att starkt och högt motverka allt våld mot kvinnor. 
All form utav våld och sexuellt våld. Men egentligen inte bara mot kvinnan, 
utan allt våld mot mänskligheten. I det mörka våldtas män. I det tysta misshandlas män. 
I det tysta lider män.

Jag tror att även den hatade våldtäktsmannen led.

Sitter här i mitt kök. Ensam. Lycklig. Ledsen. Ensam. Ensamhet är ett konstigt ord egentligen, det kan betyda så otroligt många olika saker. Egentligen är jag inte ensam, men ändå den ensamaste människan på hela jorden. 
Den värsta sortens ensamhet är iaf den ensamheten som känns fast man är mitt ibland människor. Så känner jag mig just nu! Ensam, men har fullt med människor omkring mig. Osynlig och rädd- tvåsamheten skrämmer likaväl som ensamheten!  

Jag är otrogen! En bedragare! Oärlig! Svikare! 
Men ibland finner vi kärlek på annat håll än där vi redan finns. Ibland fastnar våra sinnen på ngt annat, vi vet oftast att det är förbjudet och ofta gör vi allt för att hålla oss ifrån den syndiga frukten. Efter en tids grubblande om vi gjorde rätt som avstod så kommer  vi oftast fram till att gräset inte är grönare på andra sidan.
MEN...ibland händer det där som inte får hända. Vi klarar inte frestelsen. Står inte ut med tanken att inte få det där andra. Vi bara måste kika och se om gräset möjligen inte är aningen grönare. Vi lurar oss själva, vår omgivning. Sällan är grästet grönare, och är det de så beror det oftast bara på att vi själva vart dåliga på att vattna på vår sida. Grannen kanske vattnar och vårdar sitt gräs oftare...därför lurar vi oss att tro att det är vackrare, bättre, finare hos honom. När sanningen egentligen är att hade vi vattnat lika mycket på vår första sida så hade vi aldrig vart otrogna. Bedragaren i oss hade inte funnits. Men i min finns den. Jag har inte vattnat. Inte vårdat. Inte sett till min gräsplätt. Jag såg en annan, finare, vackrare, snyggare och trevligare! Jag är ledsen Aftonbladets blogg, men jag sviker dig, är otrogen. Lämnar dig för bloggplatsen!